Brisa har lite tråkigt nu när Milagro har åkt och efter en vecka utan nån träning är hon ännu mer uttråkad. Idag började hon fara rundor o busa när jag mockade och plötsligt fick jag en spark på skulderbladet av den galna lilla hästen. Jag avskyr hästar som sparkas så hon fick hålla sig utanför lösdriften sen annars blev jag rabiat. Jag stod böjd ned i ett hörn med ryggen mot öppningen när jag fick sparken o hade inte ens märkt att hon var inne i huset. Tanterna (de andra stona) var måttligt roade av den flygande åringen och hon fick fladdra runt ensam i blåsten. När hon var liten var hon väldigt sparkig mot människor och fick skämtsamt namnet Bitch istället för Brisa... Den perioden vill jag INTE ha tillbaka.

Sedan tänkte jag att det var lika bra att ta ut henne en sväng, om två veckor är det meningen att hon ska visas på Pepinos hingstvisning och nu är vi en veckas träning back pga att jag jobbat extremt mycket. Jag har jour den här helgen och fick jobba mycket inatt men fick lite sömn nu på eftermiddagen, så det kändes som läge att passa på med lite träning. Tog med henne på promenad ner på vägen, vi stannade och jag försökte få henne att gå fram o titta närmre på en vattenpöl som tydligen var lite läskig och då dök det upp en häst o en hund på vägen. Spännande att se hur hon reagerade, vi gick till vår uppfartsväg för mötet o hon blev lite studsig men var som vanligt lätt att hålla. Efter en stund började hon bli ännu mer hoppig och jag bestämde mig för att gå hem, att stona stod o skrek som galningar efter henne var ju inte direkt lugnande. De var väl oroliga att hon också skulle försvinna som Milagro. Brisa fick iallafall öva på att gå lugnt tillbaka trots att hon helst ville springa fort och det gick förhållandevis bra. Det märks att det är en del arab i henne - det blir lätt en del studsande åt alla håll o sen stannar hon o kan gå lugnt ett tag igen. En tuff brud med attityd är vad hon är och det har hon alltid varit.

Brisa, 3 veckor gammal: