Idag var det då dags för Milagro att åka. Både jag och Ulrica var lediga på eftermiddagen så vi hade gott om tid för flytten. Han är ju inte avvand och har aldrig varit hemifrån så vi räknade med att det skulle behövas att vi var närvarande när han var framme. Som väl är så skulle han ju inte så långt, Ulrica bor ju bara ca en mil bort. Vi skulle lasta honom i hennes fina ljusa släp och hon hade med sig en liten shetlandsponny som sällskap, spännande tyckte Milagro men ville inte gå på helt. Efter en stunds försök kände vi att han  inte skulle gå att få på så lätt så då tog vi fram veterinärens favorit :-), lite droger till hästen gör lastning o flytt av ovan unghäst lätt som en plätt :-). Ibland har man stooor nytta av att vara veterinär.

Körningen gick bra och urlastningen lugnt o fint, vid det laget hade han piggnat till hyfsat igen. Han blev släppt på ridbanan tillsammans med den lilla ponnyn, en snäll gammal valack som ändå är lekfull med andra hästar. Milagro provade att försöka dia lite på honom men det gick ju inte så bra, i övrigt så gick de på led efter varandra o kollade in omgivningarna. Allt verkade lugnt även om Milagro gick o gnäggade efter mamma en hel del. När Ulrica passerade förbi med en annan häst så fick Milagro för sig att han skulle upp till de andra pållarna - och tog ett skutt ut över staketet :-O! Han hängde en liten stund över med bakbenen men fick sedan med sig dem. Hoppsan - det kanske blir en hopphäst av den där lille killen... Han var lätt att fånga igen och sedan fick han gå in i stallet istället tillsammans med sin blivande kompis Vilgot - en stor halvblodsvalack, som nu blev boxgranne. De verkade gilla varandra och Milagro varvade stressa runt med att stå lugnt o äta. Det var nu jag upptäckte en ny grej hos honom, han backar... alltså går baklänges i boxen när han är lite stressad. Jag tyckte jag kände igen det där backandet och kom efter en stund på att det var så Novia gjorde när hon stod i Helsingborg och var nyopererad o ledsen o hade ont i magen. Arv från Bailon kanske...

Vi får se hur det går men det blir nog några jobbiga dagar för lille Milagro, skönt att han kommit till snälla kompisar och vana ägare. Flickorna här hemma var lugna när jag kom tillbaka, Ultimada var nog lite undrande till vart han hade tagit vägen men det känns som om det absolut var dags för honom att flytta och det blir säkert inget strul här hemma. Jag tror att Milagro också kommer att lugna sig och komma till ro ganska fort. Det är absolut inte idealiskt att göra avvänjningen så här plötsligt genom att flytta fölet från flocken, men å andra sidan är han 9,5 månad gammal så han borde klara det rätt bra. Tidigare har jag haft hingstungarna ihop med Fandango vid avvänjning men han är ju inte tillgänglig längre så i år fick det bli så här.

Milagro o Ulrica i somras:

Ulricas goa son Hugo hade svårt att säga namnet Milagro så han har raskt döpt om honom till Grodan... Lite skojigt :-), fast Hugo brukar vara väldigt duktig på att döpa hästar o grodhoppet över staketet visar väl att namnet var helt rätt :-D

Jag kommer att fortsätta rapportera om Milagro, jag kommer att träffa honom rätt ofta och jag tycker också det är spännande att se hur han utvecklas.