Jag har ingen större tur just nu. Fandango är riktigt dålig och står på boxvila med hög dos smärtstillande för att inte ha alltför ont, stapplig är han trots behandling. Han är dock vid gott mod och för att vara en häst som avskyr att stå i box så uppför han sig fantastiskt bra, han verkar fatta att det är nödvändigt och så gör det ju ondare i fötterna att gå utanför boxen (han står på en riktigt tjock spånbädd). Vi får se hur det går, jag har varit nära att ge upp många dagar men har fått peppning från flera håll, ge inte upp för fort! Så just nu medicinerar jag så mycket som jag vågar och håller tummarna.

Ultimada visade sig ha en muskelskada i sitt vänstra bakben men den blev snabbt bättre. Men goda nyheter varar inte länge, den stora dräktiga damen har överbelastat de andra benen (framförallt höger bak) och nu har hon fått vad som verkar vara belastningsfång i de tre tidigare friska benen - det ben som bär mest vikt just nu är det tidigare skadade vänster bak så det dröjer väl inte länge innan det också gör ont. Jag sliter mitt hår och känner att ett liv utan djur kanske inte vore så dumt...

Vi veterinärer brukar säga till djurägarna att det brukar bli tre sjukdomsfall när det börjar strula. För att fylla kvoten så börjar Birk visa tecken på öroninflammation och jag håller på att utveckla en förkylning...

Detta blev en klagoblogg men så här trist är det just nu. Den enda solglimten är Aéreo som fått lite träning i att ensam promenera iväg med matte utanför hagen, vi gör framsteg :-). Han har ju inte övat på det tidigare (matte skäms) men nu har vi börjat och det är roligt. En solglimt till finns faktiskt, de vilda vovvarna går riktigt bra i koppel på promenaderna - kors i taket - det måste vara nåt tillfälligt... De vill kanske göra matte lite glad ;-)