Jag har kört med Dango till ridhuset några gånger nu och nu nästan springer han på släpet :-). Vi har jätteroligt fast vi bara går med tömmar/långa tyglar i skritt (jag promenerar alltså bredvid honom). Han är pigg, glad o framåt och vi övar på sånt som att gå rakt, att förstå vad matte menar och gå över en bom på marken. I söndags kom även heartbar-skorna på och det var en konfunderad häst som gick de första meterna. Hovarna lyftes väldigt snabbt o lätt från marken. Han verkar dock nöjd nu när han har vant sig och jag hoppas att de kan hjälpa till med att motverka ledproblemet.

Brisa har fått börja om med lastträningen, efter turen till utställningen har hon varit väldigt skeptisk till att gå in i släpet igen men nu har vi återupptagit den träningen och det går framåt. Jag hoppas få det att funka till på söndag för då har jag bokat in mig på löshoppning med henne. Det har hon aldrig gjort förut men jag tror att hon kommer att gilla det. Jag behöver ha specifika mål med träningen, annars har den en tendens att inte bli av så detta är i dagsläget mest för min skull och om hon lyckas skutta över några hinder så är det bara skoj. Vi kör också lite klickertrix i form av att själv ta bettet, stå ut med att matte hänger lite på henne från en pall, lägga sadel på ryggen mm.

Jag har lite dåligt samvete för Blenda som ständigt hamnar på undantag. Får ta mig i kragen och sätta något specifikt mål för henne också. Brisa och Blenda försöker jag träna med i princip bara klicker/belöningsträning och det är en rolig utmaning. Ofta måste jag öva mig själv i att tänka annorlunda när jag håller på med dem och tack o lov är de rätt tålmodiga och ursäktar mina misstag. Jag har bestämt mig för att det får ta den tid det tar, detta är vad jag roar mig med på fritiden och då får det vara just roligt utan press på vare sig mig eller hästarna.

I helgen ska jag förhoppningsvis besöka Aéreo och se hur det går med hans träning. Så kanske kommer det en ny rapport i nästa vecka om Aéreos inridning och Brisas löshopppning!

För 10 år sedan flyttade vi in i vårt underbara hus, då var Fandango bara en liten fölunge, tiden går fort!