Eftersom Dangos hälta inte ger med sig (men är dock bättre) så tog vi en lång-tur till klinik igår. För snart två år sedan var vi iväg och röntgade hovarna efter fången för att se hur det såg ut och för att Arne skulle veta hur han skulle sko Dango. Vid det besöket hittade vi som bifynd en liten pålagring vid kronleden på vänster fram och nu har jag varit orolig för att det är den som har blivit värre. Samtidigt så tror jag att det han är mest halt av just nu är blödningar i hoven men jag hade helt enkelt inte tålamod att vänta längre. Anna fick den fina uppgiften att ta reda på vad som kan orsaka hältan (och vad som inte gör det) och det är ju mer spännande när man tror att det är flera saker som påverkar den...

Dango är en pärla att ha med sig på sådana här besök. Han uppför sig som en liten ängel och stod ut med bedövningar både här o där utan att drogas. Efter en inledande undersökning så kom vi fram till att vi börjar bedöva hovleden, där fanns nämligen en galla. Det hände ingenting med den bedövningen. Så vi gick vidare med att bedöva så långt ner mot hoven som möjligt (för att få med hoven men inte kronleden), det hände ingenting där heller. Under en väntetid passade vi på att röntga kronleden (som jag hade tänkt göra oavsett vad hältutredningen visade) och tyvärr var den klart sämre än förra gången. Det fanns även mycket annat på den bilden som inte var normalt så studenterna som var med fick mycket att se på en enda röntgenbild (och jag med). Till sist bedövade vi från kota o nedåt och då försvann nästan hela hältan.

Det hela slutade med att vi lade in lite kortison i kronleden och så får vi vänta o se. Det kan vara att han har knickat till kronleden så att den plötsligt blivit sämre och att det kan bli bättre igen men prognosen är rätt dålig. Det kan också fortfarande vara blödningar i hoven som gör den största hältan, det kan vara svårt att bedöva bort den typen av smärta. På torsdag, när bandaget efter ledinjektionerna är av, åker vi till Arne och ändrar lite på silikonsulan, just nu sticker den ut aningen utanför skon och kan orsaka tryck om han är sulöm.

Det är skönt att ha varit iväg. Nu vet jag hur det ser ut och nu kan jag planera efter det. Både jag och Dango var helt slut när vi kom hem på kvällen, för en gångs skull var han väldigt nöjd med att få gå in o sova i sin box.