I måndags hämtade vi hem Ronja, en liten shetlandsponny på 16 år. Bor man på landet som vi och har hästar så får ju barnet ha en ponny, eller hur! Vi var och träffade henne första gången förra måndagen och känslan var bara så rätt, så det blev snabba beslut och snabbt hagbyggande till liten ponny (hon är ungefär 95 cm hög). Mina staket var inte shettis-säkra innan...

Med tanke på hur flocken betedde sig när Reo kom hem i maj så bestämde jag mig för att Ronja får börja i egna hagar och sedan när alla har vant sig vid varandra så kan hon gå in i flocken. Det blir ju väldigt onaturligt att trycka in en ny häst i en hage med okända hästar, trots att jag har stora hagar så hade en ny häst i det vilda förmodligen fått närma sig flocken betydligt långsammare. Mitt beslut visade sig vara rätt för när den första nyfikenheten släppt (VAD är det där?), så började Brisa göra rejäla attacker mot Ronjas staket. Brisa vaktade sin flock mot okända. Inget fel i det, men lilla Ronja hade inte fixat att komma undan om hon gått i flocken. Efter några dagar har det nu lugnat ner sig. Reo började vakta Ronja mot Brisa och sedan var Ronja accepterad och nu är de andra bara nyfikna igen. Nästa vecka ska det bli lite svalare och då fortsätter staket-fixandet så att det kan gå att prova att släppa ihop dem med varandra. 

Ronja har redan visat sig vara en väldigt trevlig individ. Hon behöver sprayas mot insekter och det tyckte hon inte riktigt om men det går bättre för varje dag med hjälp av det goda gräset och belöningsbaserad metodik. Tyvärr är det ett måste att få gjort (flugorna har varit väldigt ettriga i 30-graders värme) så det går inte helt att ge henne fritt val att avstå men däremot får hon visa när hon är ok med att jag sprayar och när hon inte riktigt är redo (då går hon undan). Hon är väldigt tydlig i sitt kroppsspråk och lätt att läsa av ansiktsuttrycken på. Det ska bli väldigt roligt att lära känna henne, ännu så länge har hon följt med på blåbärsplockning i skogen :)