Planen för hösten är att komma igång med ridningen ordentligt. Nu får det bli lite fart på Malin, det är ju flera hästar som behöver tränas och kommer jag inte igång så får jag ta mig i kragen o sälja dem (och det vill jag inte). En del i det hela var att skaffa ett släp som det känns bra att köra häst i, min gamla värmlandsvagn från 00 har varit en klippa i allt annat men hästarna har inte gillat den, det märktes klart förra året när Chica o Unico fick åka så mycket, de föredrog helt klart Ulricas släp (som vi oftast åkte med). Jag har ingen ridbana här hemma och inget ridhus på ridavstånd, närmsta bra ridbana, den är belyst också, är hos Sonja o Rolf ca 1 km bort och det är ok att rida dit o träna MEN nu blir det mörkt på kvällarna och det är lagom kul att vara ute i skogen när de jagar vildsvin mm. Jag och Dango var ute häromkvällen och vi var båda lite rädda, det rörde sig djur i skogen och lite senare så var det nån som sköt en bit bort. Visserligen var vi ordentligt pyntade med reflexer åt alla håll men ett argt vildsvin vill vi INTE träffa i kvällsmörkret. Så jag har kommit fram till att om det funkar med lastning själv så kan jag köra till ridbanan om det är obehagligt att vara i skogen, och när det blir snö så finns det iallafall grejer till att köra till ridhus.

Nåväl, här är nya lyxåket:

Jag insåg inte förrän jag kom hem hur stor den är... Det var trångt att köra uppför våran lilla väg (med stenmurar på båda sidor). Den såg inte så stor ut hos säljaren bredvid de andra som var ännu större :-). Igår kväll började jag lastträna, Dango var tveksam (han avskyr att åka släp) men gick halvvägs in så det kommer snart att gå. Sedan tänkte jag ta Reo men han vågade inte gå ut genom grinden i hagen (alla stod där o trängdes) så det blev Brisa istället. Hon blev jätteglad och gick också ungefär halvvägs på innan jag bröt och tog tillbaka henne till hagen. Nääääää sade Brisa, jag vill leka mera, och så vägrade hon gå in i hagen igen. Hovarna trycktes stadigt ned i marken och hela hästen sade nej jag vill inte. Det hjälpte inte ens att jag slängde in äpplen i hagen till de andra hästarna för att få henne att vilja gå in dit. Vi gjorde en kompromiss och gick på en promenad genom stora beteshagen och så kom vi till den bortre grinden istället, där gick hon in.

Nu har jag ledig helg, skönt!