Ultimadas högra bakben var fortsatt bättre idag. Till min fasa var hon nu halt på vänster bak istället, och det rejält. Samma symtom som tidigare var på höger, dvs bara tån i marken och skutt framåt, men helst ingen förflyttning alls. Jag fick återigen tvinga upp henne på benen och under dagen blev hon bara sämre till att helst inte sätta i vänster bak alls. Det blev ett samtal till min bästa hovbölds-hovslagare som ställde upp och kunde komma vid 21 på kvällen (jag jobbade ju självklart kväll idag och hade patienter inbokade).

Vi började peta i hoven på liggande häst, ingen reaktion på tång, inga andra tydliga tecken på böld. Puls var det ju, men det är det i alla fyra. Vi jagade upp henne till stående och hon skuttade upp utan att sätta i vänster bak. Arne trodde inte det var en hovböld eftersom hon hade alldeles för mycket ont och inte doppade i hoven alls, men jag hejade på honom lite till att iallafall börja skära lite i hoven så man kunde komma åt och se hur det såg ut. Så småningom såg han två små svarta prickar på var sin sida om tån. Ultimada hade det jättejobbigt att stå och vi beslutade att låta henne lägga sig igen och nu lade hon sig på rätt sida så den onda hoven låg överst. Arne rotade vidare och följde det svarta, det gick djupt i lamellranden. Mot slutet fick jag ta över och peta lite i det ena hålet men jag blev för blödig över min egen häst och han fick sticka in kanylen för att se om det skulle komma var eller blod. Det var rätt spännande. Det kom var!!! Det blev mer skärande och så rann det ut stinkande ljusrosa var. En stor böld var det i den här hoven också. Stackars häst. Nu är hon gipsad på den vänstra bakhoven och jag hoppas verkligen att hon kommer på benen imorgon.