Jag fick frågan om vad jag lärt mig på de senaste kurserna (som jag skrivit om på facebook), vad var det för aha-upplevelse jag hade fått? Det svårt att helt förklara men man kan säga att all den kunskap jag fått från olika kurshållare har bestått av trådar som löpt åt samma håll och nu har jag flätat ihop dem och fått ett starkt rep. Så känns det. 

Det som började i juni med rörelseberikningskursen och en väckt nyfikenhet på att TRÄNA bort smärta, spänningar och dålig hållning fortsatte i fördjupning i träningsmetod med Intrinzens Project Proprius, blev mer bredd på Angelica Hesselius kurs, ännu mer bredd och öga och anatomisk & fysiologisk förståelse på kursen för Karin Liebbrandt och Annelie Hellström. På Lena Maneas kurs kom förståelse för hur jag kan få variation genom att sätta ett beteende i rörelse, genom att ändra det som sker utanför individen, samt förståelse i hur manuell behandling görs och fungerar. Och så den här sista kursen för Nicole Rombach (en av de som utvecklat equibandet), Carrie Schlachter och Selma Latif, alla tre fantastiskt skickliga, som gav en enorm fördjupning i det teoretiska, det anatomiska och det funktionella i skador, smärta, rörelse och kroppshållning och orsakerna bakom problem och lösningar på det. På söndagsdelen av kursen omsattes teorin i praktik med hur de undersöker, bedömer och tränar hästar som har problem med skelettet och/eller posturala muskler. Med mottot stabilitet före rörlighet. 

Under året har jag också återuppväckt min praktiska klickerträning och förmåga att läsa av beteenden och känslolägen, på kurser med tex Anne Dirksen och Joanna Nieznaj. Det jag flätar ihop är klickerträningen med den kroppsliga träningen och den kroppsliga träningen med den teoretiska kunskapen om anatomi och funktion. Mitt i allt detta finns också förmågan att se och känna hästen som individ.  

NU har jag börjat arbeta med Aéreo. Min egen uppfödning som flyttat runt hit och dit genom åren. NU har han fått börja göra crunches och andra övningar för att träna sina posturala muskler för NU vet jag exakt vad det är jag vill ska ske i övningen (och framförallt vad jag inte vill ska ske). Jag började nosa på det med honom i höstas, för att han behövde det, men sedan tog vi uppehåll under regnpåtvären-perioden och i slutänden känner jag att det var bra, nu har jag ett bättre utgångsläge kunskapsmässigt. Jag kommer någon gång framöver att skapa en sida på hemsidan om Reos rehab. Jag får ofta frågan om varför jag inte rider Reo, och det kommer ni att få läsa där. Reo tar sig an träningen med glädje, det kommer att ta tid men samtidigt känns det som att han har gjort stora framsteg på bara 4-5 pass. Klickerträningen gör att han själv fortsätter utforska rörelser och avslappning även efter träningspasset och att han landar i det mer funktionella eftersom det helt enkelt känns skönt i både kropp och hjärna. 

NU börjar jag också ta mig an kunder med hästar som behöver förändra sin hållning och stärka sin stabilitet och rörlighet. Hästar som har bekymmer med hals, rygg, bakdel. Hästar som får återkommande problem med rygg eller hältor. De är fler än de flesta tror. Nu när mina ögon har tränats upp så ser jag hästar som tex rids/går med sänkt bröstkorg lite överallt. Mitt tips är att ta tag i det innan hästen får allvarliga problem. De kunder jag tar nu blir en del av min utbildning, min prissättning är också anpassad till det. Det kommer att ta tid innan jag blir lika duktig som helgens föreläsare, men samtidigt har jag kommit långt under det här året. 

Självklart behöver jag och Reo en coach under den här träningen för att undvika hemmablindhet, vår coach just nu är Lena Manea som också kommer hit i maj och träffar oss live när hon och jag håller kurs tillsammans om belöningsbaserad rebab. Innan dess ligger kurserna om kombinationen veterinärvård och klickerträning, kom ihåg att anmäla till dem!

Det här är en bild på Reo från i höstas, han står i svag uppförsbacke och han står faktiskt och vilar, eller snarare försöker vila, sin icke-funktionella kropp. Det ser ju inte så vilsamt ut eller hur!