Idag var vi tillbaka i Stenestad med Unico för kontroll, och NU är hoven helt barfota utan beslag - det räckte med att raspa till insidan lite så höll han sig korrekt. Duktiga lilla fölunge blev idag av med sömmar o plast samt verkad utan sedering. Han står helt still med bakbenet upp när hovis håller på. Unico är verkligen en liten pärla. Trava i gången är dock lite svårare... det blir mest skutt... Nu har vi fått order om att han ska få börja gå ut. På nåt sätt ... Veterinären flinade lite o sade att ni får lösa det hur ni vill, men han behöver ut o bli häst - utan att springa som en idiot eller hoppa som en känguru... Jaha, sade jag - hur i hela friden ska det gå till....

Det är så här man INTE ska göra!!!!!

Hmm, vi klurar på att börja med att flytta hem dem och stänga in dem i lösdriften så får de lite mer plats att börja skutta på. Funderar på om det bästa sedan är att gå i egen hage (risk för att han försöker springa till de andra och att det blir väldigt mycket caprioler) eller släppa ihop med flocken (kan han kommunicera med andra hästar??? och är de snälla???). Både jag och Ulrica är rätt övertygade om att Unico är lika mesig med nya hästar som Chicas alla andra fölungar. Broszka vet jag ju att hon inte är nåt problem, hon skiter fullständigt i vad andra hästar pysslar med (hon är en trygg CHEF). Vad gör då Blendha? Är Unico för tuff för Blendha? Och det största frågetecknet av alla, Brisa, man vet aldrig vad hon får för sig... Veterinären på Stenestad var skeptisk till att släppa in i flocken, hon trodde han skulle få dundermycket stryk av de andra eftersom han inte lärt sig uppförande (stått på box sedan en veckas ålder). Jag tror inte att de andra är direkt elaka mot varken nya hästar eller föl, de är allldeles för självsäkra för det (iallafall Broszka), däremot kan de skrämma honom med sin nyfikenhet så det blir för mycket spring.

Den andra funderingen är stor hage eller liten hage??? Liten hage betyder risk för stängseltrassel och mycket caprioler. Stor hage, springa som en idiot (men då blir det kanske mindre caprioler som jag tror är det värsta för benet). Synd man inte har facit på förhand. OM det är någon som har testat att släppa en 3-månaders fölunge som aldrig gått med andra hästar och som varit instängd i princip hela sitt liv så dela med er!!! Har ni inte testat det, så dela gärna med er av funderingar ändå!

Anledningen till att jag fasar lite för utsläppet är att han förstörde allt arbete med benet på 10 minuter förra gången vi testade hagvistelse... Det blev snett igen och tillväxtzonen var inte vacker på röntgen... Detta skedde i en jätteliten hage på max 10x10 meter...

Efter det äventyret blev det ju istället att vi promenerade lite med dem, vilket slutade med att jag fick en framhov i pannan och på näsan o hamnade på akuten... Att ingen blev nersparkad av hans bakben i de vilda skutten var bara ren tur. Nä, han är inte elak, han är LYCKLIG när han får komma ut och det rycker o skuttar i alla kroppsdelar...

Fandango var ju också med till Stenestad. Hans hovar är nu röntgade och ser förhållandevis ok ut. Lite pålagringar i framkanten på hovbenet som förmodligen gör honom lite sulöm (det har jag märkt). Lamellranden är något breddad även högre upp på hovväggen men det var inte så mycket. Nu ska han skos med sulor och sättas igång så får vi se! Han skötte sig strålande och var lugn o fin trots att han är helt ovan vid att vara hemifrån. Han ville inte bli lastad när vi skulle hem så det fick bli att dra in honom med lina runt baken (och till sist tryckte matte in hans rumpa med axeln...). På vägen dit hade han lyckats trassla till det och köra huvudet under bommen och satt fast där när jag kom fram, förmodligen hade han stått så hela vägen från Hörby för det bankade lite där bak då men sen var det tyst. Han var trots detta lugn när vi kom fram och jag fick rätt på huvudet och kunde lasta av honom själv, lugnt o fint (Ulrica kom lite senare med Chica o Unico i annat släp). Hem verkade han stå fint.