Idag på morgonen när jag kom ut och skulle fodra hästarna så möttes jag av en sur Fandango. Öronen bakåt och morgonhälsningen bestod av ett grinigt nafs i min arm. Vad är det med dig nu då tänkte jag men gick förbi honom och lastade hösilage på skottkärran. Under tiden flög han på Aéreo och jagade iväg honom och var riktigt grinig. Nu är det nåt fel, tänkte jag. Fandango är en rätt speciell häst som vanligtvis är snäll och gosig (även om tänderna alltid vill hålla lite i kläderna) men när nåt inte är som det ska med honom så blir han "kinkig". Jag lämnade skottkärran och gick fram för att snacka lite med honom. Och fick ett bett i baken... Fortsatte klia lite och så såg jag - han var ju svårt skadad.... Ett pyttesår precis under ögat, rätt nygjort med två torkade bloddroppar kring det. Men, oj, stackars dig, du är ju skadad - sade jag med extrem tycka synd om röst. Hörde riktigt hur Dango snyftande svarade - jaaa, det gör sååå ont... det är såååå synd om mig... Lite mer gullande och snabbkoll att ögat var ok, sedan kom öronen fram igen, livet blev bra och frukosten kunde serveras.