Idag var det premiär för Mios tävlingslydnadskurs. Detta är den första tävlingslydnadskurs jag nånsin gått så det är spännande! Att jag dessutom går med Mio gör det hela ännu mer spännande, men jag tycker att det funkade kanonbra idag. Jag höll mig på nivåer där jag kände mig säker och trygg eftersom både mitt och Mios första intryck behöver vara positivt. Mio var lite spänd i början när jag tog ur honom ur bilen men sedan blev han mer och mer avslappnad (eller snarare "cool"). Kursen hålls på Bonizas och det var längesedan vi var där men han kände raskt igen kaninernas hägn :-).

Vi fick marschera omkring lite och testa igenom lite övningar för att Åsa skulle se var de olika ekipagen befann sig kunskapsmässigt. Jag tror att Mio med matte var sämst :-D. Mio hade totalt glömt bort de där ingångarna som vi övat så flitigt på - vadå - ska man inte stå framför... Fotgåendet blev väldigt mycket bättre när matte föll för det gamla tricket att ha en godis i handen (handen hängde visserligen längs sidan och Mio gick med ögonkontakt, men han var fullt medveten om att godis fanns närvarande), innan dess irrade Mio omkring lite (men höll sig bredvid), skulle tro att han inte hade en aning om att det var fotgående vi sysslade med, jag har ju inte lagt kommando på det än. Nästa gång ska jag nog försöka plocka upp det genom att jag backar först (alternativt snabbt sätta ett kommando och få upp uthålligheten, men det är nog mindre troligt). Jag ville inte släppa honom lös för att testa hopp (som vi inte tränat) eller inkallning (har inte lärt in hit, bara kört det frivilligt i somras) så det körde vi i koppel. Han var så märkbart störd och lite vimsig av alla hundar (andra kurser också runtomkring) att jag helt enkelt inte litade på att matte-intresset skulle bestå tillräckligt länge, vill inte riskera något.

I mitt-pausen tänkte jag först sätta Mio i bilen, men sedan bestämde jag mig för att passa på att träna passivitet runt andra hundar. Vi fick hörnet vid dörren i teorilokalen och Mio stod framför mig och körde intensiv ögonkontakt (mjukost är gott) - detta är nog en anledning till att ingångarna inte funkar på kursen, vi har tränat så mycket på bara ögonkontakt och passiv framför mig de senaste träningarna med andra hundar. Lite utmaning fick vi i form av ung ridgeback som också längtade efter mjukost, skitbra tyckte jag :-). Mio fick öva att titta på stirrande ridgeback och sedan titta på matte. Det märks lite skillnad i Mios attityd numera, han ser så cool ut, försöker i svårare lägen verkligen ta på sig ett ansiktsuttryck som säger "jag bryr mig inte". Några gånger var den andra hundens rumpa i kontakt med Mios och Mio stirrade på matte med uttrycket - "jag bryr mig inte" (ge hit mjukosten ;-)). Det närmsta vi kom en reaktion var ett litet morr precis i början av pausen, annars höll vi oss på nivån där blicken började flacka när det blev liv på andra hundar.

Efter pausen blev det ut i snöfallet igen och övning på platsliggning. Matte var förutseende och tog med en fäll. Detta var dagens bästa nummer från Mios sida - ligg på filt är han en hejare på! Han höll position och matte vågade till och med släppa kopplet och gå ganska många meter ifrån några gånger. Jag har funderat på att träna in att ha hakan i marken och jag tror jag ska börja greja med det hemma nu, för Mio har lätt för att tappa fokus och börja titta åt alla håll. Duktig Mio låg kvar (och en jublande matte kom snabbt fram med godis) när busiga ridgebacken plötsligt for upp och studsade in i honom i sidan - JAG BRYR MIG INTE - signalerade Mio.

Duktig vovve, matte blev mer trött och vimsig än vad han blev - måste nog träna mig själv i uthållighet och fokus :-D. Och kanske är det snart dags att börja lita lite mer på Mio...