Nu har jag fått testa inkallningen "i verkligheten". Efter att ha varit slapp och slö med hundarna i 2 veckor så var de väldigt uttråkade igår. När vi skulle gå in efter kvällskissningen så var pojkarna överens - nu drar vi! Ett ögonkast utbyttes mellan dem och sedan var det full fart sida vid sida iväg på vägen som gällde. Matte fick ur sig ett desperat rop eeejjjj, kom här (i nån sorts falsett med uppgiven ton). Då hände miraklet!!! Birk vände! Det har aldrig hänt (inte det senaste året iallafall) att någon av dem vänt när de väl fått upp farten och passerat huset. Mio var döv och fortsatte. Matte tryckte i Birk frolic och höll honom sedan i halsbandet (ingen bra belöning, men jag var lite stressad för Mio) och började famla i fickorna efter visselpipan. Hittade den till slut och blåste så det ekade i öronen (nu började nog Birk verkligen fundera på om han skulle ha vänt). Letade i en annan ficka och fick fram kattmatspåsen ungefär samtidigt som Mio dök upp i full galopp på vägen - han kom raka vägen fram till mig och vi hade kattmats-kalas en bra stund (Birk fick smaka först). Jag vet ju inte om Mio redan hade vänt och undrat var brorsan tog vägen men det spelar ingen roll, han brukar inte ha något problem med att roa sig själv så bara det att han kom med den hastigheten är riktigt bra (istället för att stå o äta kattskit eller annat).

Visselpipan blev också testad på Mio för ca en vecka sedan då han en morgon sprang iväg ut på fälten ner mot vägen och stormskällde (klockan var väl 6 eller nåt, tur att jag inte har så många grannar). Han brydde sig inte ett dyft om att jag ropade och till slut så plockade jag fram visselpipan och tänkte att det är väl lika bra att testa, och blåste - Mio blev tvärtyst och kom sedan i full fart. Han verkar ha fattat det här och det är riktigt bra :-). Den gången fanns ingen kattmat i fickorna men det blev många frolicar istället.