Idag träffade vi på den gula labradoren Totte med matte i skogen. För ungefär ett halvår sedan så betydde möte med (eller rättare sagt åsynen av) Totte att jag hade två skrikande, dragande hundar i kopplet som mest var uppjagade och arga (Mio drog med sig Birk). Idag så såg vi honom på lite håll i skogen, de kom från en sidostig. Vovvarna hade noslooparna av (jag tyckte det var skönare för dem så i all snön, vi hade fått 15-20 cm här). Mina LUGNA hundar, stannade när jag bad dem, stod stilla med lugn förväntan medan jag pysslade med att få på noslooparna och var lugna medan vi väntade in Totte och smaskade mjukost. Totte var lös och kom bärandes på en ca 2 meter lång gren. Totte är en glad och livlig men numera också ganska klok labbe och han visste av erfarenhet att prickiga hundar är det lugnast att inte störta fram till så han höll ett säkert avstånd lite bakom sin matte. Vi slog följe på promenaden.

Efter ca 20 meter så tyckte Birk att han ville leka med Totte och Totte höll med och de började busa lite. Mio som varit väldigt vänligt inställd fick ett litet ryck och dök på Totte morrandes, men det lät inte så allvarligt även om jag fick släpa honom därifrån. Han blev genast lugn igen och Totte brydde sig inte. Eftersom alla ville busa så tog jag mod till mig och släppte lös Birk (han är tokig i att söka vilt). Birk och Totte skuttade lyckligt omkring med Mio som längtande åskådare. Jag tittade på Mio som hade avslappnad stil, mjuka ögon och var vänligt inställd trots att de andra två skuttade omkring. Mio satte sig ned och ville verkligen också få vara med i leken så jag släppte lös honom också. Det gick jättebra! Alla tre busade som om de varit bästa vänner i all evighet.

Några gånger var Birk (och en gång Mio) lite på väg iväg efter viltdofter men kom när jag kallade/visslade och jag hade som tur var med en påse kattmat som alla hundar fick kalasa på vid inkallningarna. När vi kom upp på värsta viltområdena så blev det koppel på för Birk o Mio men de fick springa lösa igen på tillbakavägen. Duktiga hundar. Jag är glad över Mios framsteg och att min plan med hur man får honom att inte bara acceptera utan verkligen tycka om en annan hund funkar! Nu är Totte hans kompis och Mio är snäll och social mot honom även i koppel.

Några av dagens bilder (dessa och några till ligger på hundarnas bilder också), tagna efter promenaden i trädgården, det snöade fortfarande...

Mio ovan, Birk nedan.