Igår tog jag med bara Mio för inkallningsträning med Åsa & Mårran. Vi gick först en promenad med hundarna som var väldigt vänligt inställda till varandra utan att vara speciellt intresserade. Strålande uppförande från båda som bägge har lite problem med andra hundar (de verkade förstå varandra bra).

Sedan fick Mio ha lina på släp och först körde vi några visselinkallningar när han ändå var på väg mot mig. Sedan fick han gå med Åsa och äta godis/leka och jag visslade. Han tyckte att Åsa var väldigt rolig, lekte gärna med henne vilket är bra eftersom han inte varit särskilt intresserad av lek tidigare. Efter en stund började ögonen gå i kors på Mio och han fick en liten paus innan vi fortsatte. Efter en stunds träning började han ignorera visslandet och lämnade inte Åsa - hon blev då passiv och efter en stund så kom han till mig istället. Detta upprepades ett par gånger. Efter en paus så ändrade vi upplägget lite till att både jag och Åsa visslade och att leken/godiset var slut hos den har var hos och nytt godis/lek fanns hos den som visslade. Mio fattade konceptet och sprang glatt mellan oss. Vi avslutade med att jag sprang iväg medan Åsa höll honom och sedan fick han springa till mig (då blev det fart :-)).

Bra träning för Mio, han behöver mycket inkallningsträning - han är en självständig vovve som helst gör som han själv tycker. Vårt mål nu är att lära honom att visselsignalen betyder att det roliga han håller på med har tagit slut och att nytt godis/kul finns hos den som visslar.

Det är kul att hundarna är så olika,det ger olika utmaningar. Birk lär sig ett beteendemönster som blir som en reflex (dvs han tänker inte :-)), Mio är mer analytisk i varje situation och väger för- o nackdelar.