Förra året har ägnats mycket åt att utveckla mig själv i min förmåga att träna hundarna. Det bidde klickertränarutbildningen med Birk samt Mios morreklass som hjälpte mig mycket med det (och en del annat, freestyleinstruktörskursen, agilitydagarna mm). Detta året är målsättningen att hitta så många sätt som jag orkar med, att berika hundarnas liv och största målet är att kunna ha dem lösa (och lydiga) i skogen.

Som en del i detta ska jag försöka att gå flera promenader med dem en och en, och under dessa jobba mycket med lösträning. En anledning till att det varit motigt att gå med dem en och en (förutom att det tar tid) har varit att jag känt behov av att de skulle få göra lika - dvs gick jag en typ av promenad med den ena så skulle den andra få en likadan. Det har varit tråkigt och svårt att göra så eftersom det är lätt att bli lite trött efter första hundens runda och att sedan göra samma sak med nästa är lite trist. Undrar egentligen vad det är för någon rättvisetanke som ligger bakom hjärnspöket att det måste vara lika...

Så - årets målsättning är att göra olika saker med de två! Inte göra likadant med först den ena och sedan den andre. För att ändå lyckas hålla reda på vad jag gör så skriver jag upp kort vad som gjordes i den eminenta och inspirerande boken "hundtränaren 2009".

Igår så blev det enskilda promenader för vovvarna. Birk fick gå med longerlina nere på vår steniga och sanka betesmark, Mio fick gå med sele och släpande lina i skogen på längs Klint väg.

Med Birk övades inkallning med visselpipan - jag fokuserade på att enbart vissla när han redan såg på mig/var på väg mot mig. Jag klickade för spontana kontakter ibland också. Målet var att få Birk att hålla sig närmre mig och att söka kontakt ofta. Eftersom jag förstått att ett av mina problem som tränare är att jag har så svårt att inte belöna ALLT som är bra och jag dessutom vet att beteenden som är på ett oregelbundet förstärkningsschema (dvs de belönas bara ibland) blir mycket starkare så var även fokus på att bara belöna max varannan gång som han tog spontan kontakt (belöningen bestod av klick och godis eller mer sällan av inkallning med visselpipan). Jag valde medvetet vår egen mark för jag vet att den är proppfull av viltdofter som är enorma störningar för Birk - jag ville kunna bli av med honom efter att han fått supergodis och jag ville även att varsågod att sniffa vilt skulle vara en del av belöningen. Det funkade superbra! Han höll sig inom linans räckvidd utan att dra, han tog ofta spontan kontakt och gjorde det mer och mer under promenaden (utom på slutet men då började han bli trött och bara plöjde på), han blev hellycklig varje gång han hörde visselsignalen, han hörde klicken och kom för belöning (inte så vanligt på Birk alltid när rådjursdofterna stör). Under senare delen av promenaden hittade han ett riktigt intressant spår (tillräckligt för att göra honom totalt omedveten om mig), men jag tog genast chansen att träna sitt och som belöning ge godis samt varsågod och spåra vidare - efter en stund satte han sig FORT :-). Duktig Birk, jag tror att julskinkan och kattmaten i portionspåsar gjorde lite nytta de med ;-).

Därefter var det Mios tur att komma ut med sele och lina. Vi började i koppel men jag släppte rätt fort. Kopplade på igen när vi närmade oss områden med dålig sikt. Mio var jätteglad (en glad matte som bara var med honom och som hade med sig supermumsigt godis). Vi gick ut lite i bokskogen och roade oss med störningar. Övade mycket sitt med Mio, jag har tänkt att det ska bli hans starkaste kort. Vid ett tillfälle erbjöd han plötsligt ett frivilligt sitt på avstånd där ute i skogen - jag blev jätteglad och belönade bra. Jag skulle så småningom vilja att han ska kunna sätta sig ned frivilligt (dvs utan att jag säger något) så fort han får syn på något (jag har räknat med att lösträningen kommer att ta ett år så vi har ju lite tid på oss). Det hade varit så skönt om han kunde markera sånt han reagerar på (eller hittad mat som han vill äta upp eller rådjur som han vill jaga) med att sätta sig - det blir så tydligt då. Mio kom också bra på visselsignalen och lyssnade överhuvudtaget bra, förutom när det var dunderdofter i mark o luft - men det löste sig det med. På hemvägen hörde vi en jakthund som drev med skall i skogen och då blev vi båda lite stressade så det blev koppel på igen. Duktig Mio!

Det var kul att kunna fokusera på en i taget och ännu roligare att göra olika saker med dem, jag ska försöka fortsätta med det! Hundarna blev dessutom dubbelt så trötta som av en "vanlig" promenad.