Copyright © Malin Kihl All rights reserved.

Hundarnas dagbok

Världens bästa Mio

2009-01-18

Igår så gick jag och Martin en lång runda tillsammans med hundarna i longerlinor. Vi började på egen mark och gick så småningom över i en annan skog. Hundarna var helt tokiga och mycket lyckliga :-). Det var spår överallt! Dagens hittade djur var: en rådjursklöv, en ryggrad (färsk, avgnagd, typ rådjursstorlek), diverse mindre bitar av oidentifierbara djur på flera platser, en mossig skalle, en vinge, ett bröstben från fågel (instoppat i en stenmur men Mio fick fram det). Dessutom såg vi en livs levande hare. De spårade oavbrutet i 1,5 timme... Jag och Martin hade en lugn kväll :-D.

 

Idag har jag och Mio varit på stadspromenad i Eslöv tillsammans med 4 andra hundar. Han var jätteduktig! Tidigare är det ju Birk som fått följa med men Birk fick ju träna själv i fredags så då tyckte jag det var dags för Mio att få prova på promenaderna. Jag känner mig äntligen tillräckligt säker på både honom och promenadernas upplägg för att vara trygg med att ha honom med. Dagens godis blev grillad kyckling + herrgårdsost och självklart var även mjukosten med men den använde jag bara i början på parkeringen.

Eftersom alla som är med på promenaden har/har haft mer eller mindre bekymmer med sina hundar runt andra hundar så visar alla en enorm hänsyn och det är jätteskönt. Ridgebacken som var med tyckte att alla hundar var jätteläskiga och skällde en hel del i början, jag och Mio höll oss på avstånd och jag fokuserade på att få Mio att strunta i skällandet och tycka att det var kul och mysigt att vara med. Det funkade, han varvade ned och var lite mer avslappnad. Sedan mötte Mio Mårran och blev jätteglad, så där riktigt glad som han bara blir för några få kompisar - den hunden känner jag och hon är min kompis! (fast de aldrig har varit lösa ihop). Mårran struntade i Mio, men det var han inte ledsen över (snarare tvärtom, de bästa hundarna är de som inte vill hälsa på honom tycker Mio). Sedan var Mio relaxad, Mårran var med och då måste ju allt vara lugnt...

Vi promenerade iväg och höll ett lagom avstånd till ridgebacken så att varken han eller Mio skulle gå igång (den stackarn tyckte dock att det var rätt läskigt att bli förföljd av en prickig hund, men mot slutet så verkade han inse att Mio inte var speciellt intresserad). Vi såg en del andra hundar och några av hundarna i gruppen gick igång och skällde men inte Mio - han ignorerade dem totalt (tittade medvetet åt andra hållet) och blev självklart belönad för det, kyckling är gott :-). Även hundar som skällde på vår grupp struntade han i. Jag är imponerad och glad, det är en bra strategi han har valt det där att titta bort från andra hundar som är jobbiga - det är den reaktionen jag helst av allt velat ha. Mio promenerade fint i jämnhöjd med (1-1,5 meters avstånd) andra hundar och de brydde sig inte om varandra. Jag var noga med att vara avslappnad och låta honom ha fullt koppel hela tiden, om nån hund vände upp mot oss så kallade jag mjukt på honom och han vände genast och kom. Vi var relaxade :-)

 

 På eftermiddagen så fick Birk en egen runda i skogen med sele och lina. Det gick jättebra, han var VÄLDIGT alert och studsade til varje gång jag klickade eller sade hans namn. När jag visslade så satte benen fart som raketer innan hjärnan riktigt fattat att det var inkallning tror jag :-). Vi gick Klint-väg rundan och gick in i skogen off-road och letade rådjur (jag vill ju ha STÖRNING), men vi hittade inga :-(

På hemvägen så gick han bredvid mig i finaste koppelmanér, han är rolig Birk - det snurrar liksom så fort i hans huvud att han aldrig riktigt tänker efter, han gör saker av vana bara :-). En underbar hund att shejpa till att kunna gå lös!