Dalmatinern ska ju vara en "häst-hund", dvs en hund som gillar hästar och ska trivas i deras sällskap - det har ju en av deras funktioner tidigare i avelsarbetet. Mio har inte läst den delen heller i rasbeskrivningen. Mio tycker inte om hästar, eller så gör han det - jag vet inte riktigt, ibland är han i stora konflikter med sig själv den hunden verkar det som. Det som händer är iallafall utfall och skenattacker eller riktiga attacker där han biter dem (oftast Fandango) i svansen.

Under klickertränarutbildningen lärde vi oss mycket om beteende-analys och det är faktiskt riktigt kul och till och med oerhört användbart och numera studerar jag med stort intresse vad han egentligen gör, vad som utlöser beteendet och hur mitt och hästarnas beteende påverkar Mios beteende. Tur att jag har Fandango säger jag bara, det är han som helt klart är Mios största hatobjekt, men han bara suckar när hunden morrandes springer runt bakom honom och biter honom i svansen. Fandango kör med utsläckning dvs han ger verkligen NOLL respons (han rör inte en min) men det funkar inte så bra på Mio (som helt enligt vetenskapen blir värre och värre vilket gör att matte inte alltid vågar låta honom hålla på tills utsläckningen inträder).

Det var rätt länge sedan jag hade Mio med i hästhagen, men nu känner jag att det är dags att ta tag i problemet igen och börja träna bort det. Idag blev det ett kort pass. Fandango var "frivillig" träningshäst (han kommer alltid när jag kommer till hagen). Aéreo hade fullt upp med att greja med vattenslangen (bra, för jag vill inte blanda in honom, misstänker att han har lättare för att sparka på min lille hund).

Jag tog med julskinka och klicker till hästhagen och började träna med en hund som visade upp sina värsta sidor (misstänkte det, vi har nyligen gått genom hagen med koppel ett par gånger och då har han gått igång på hästarna igen, det var rätt bra ett tag innan). Jag har honom lös för jag litar på att Fandango inte slår i första taget och jag vill att han ska kunna röra sig fritt. Det blev faktiskt bättre och ett par gånger valde han även att självmant gå ur hagen när han kände sig utstirrad istället för att attackera. Jag har tidigare i gamla bloggen skrivit om hur jag lyckades belöna kedjan att attackera häst och sedan komma och sätta sig framför matte (det tog bara ett par klick innan jag kom på det, men då satt den). Därför var jag noga med att inte hamna i det mönstret igen.

Vad är målet med den här träningen då kan man undra, jo - delvis självklart att jag ska få honom att fungera bättre bland hästar men sedan ser jag det lite som en övning i att klara att uppföra sig bland hundar. Mio gör ju även utfall mot stirrande eller på annat vis i hans ögon "störiga" hundar och min tanke är att dels har jag här möjlighet att träna med en lös hund, dels har jag möjlighet att öva mina färdigheter där det inte är lika superviktigt att lyckas och sedan kanske Mio även kan överföra lite lärdomar på träning mot andra hundar.

Ibland funderar jag på VARFÖR han gör som han gör men det vet jag inte om jag någonsin kommer att få svar på. En tanke som oftare och oftare slår mig är att det kan vara någon typ av resursförsvar, att han vaktar mig tex, självklart även i kombination med att han tycker att hästarna är lite obehagliga.

Hur som helst så är det bara att inse, jag är en "beteende-nörd" jag tycker det är kul att titta på vad som utlöser beteendet, vad han gör och vad resultatet blir - och då också ge mig på att förändra beteendet. Tur att jag har en tålmodig häst som jag känner utan och innan. Mio har ju, med all rätt, blivit rejält sparkad 2 gånger av Fandango men det var innan jag började träna honom aktivt (och sparkarna har inte förändrat beteendet, om något så har han blivit värre). Problemet var ju också borta en period när han gått på elströmmen till hagen och absolut inte gick in där, men nu är han modigare och till våren får jag föl o då vill jag inte ha Mio springandes efter dem.